Venzuela är samma stycke dansat två gånger – med helt olika resultat. DANS Ohad Naharin: Venezuela Batsheva Dance Company Dansens Hus 12-14 feb och Sverigeturné Dansarna flyger, precisionen är vass, mjukheten varm. Batsheva bjuder storartad dans, modig, modest, relevant för vår tid, tidlös som konst. Och Ohad Naharin ställer än en gång frågan om det historiska minnet. Subtilt och brutalt som bara han kan med skickligast tänkbara ensembledans som en ram kring en global tanke.

Men varför heter verket Venezuela? Ohad Naharin har i sina koreografier dansat fram bilder av världens och människors konflikter utan att det ser politiskt ut förr. Just nu ser vi hur detta land slits av djupa konflikter, fattigdom, korrumption, men Naharins verk för sexton bländande, mjuksega dansare ”handlar” inte om Venzuela. På sitt gåtfullt aggresiva vis skapar han rörliga bilder om hur människan tänker sig jaget i omvärlden. Hur minne, historia, lojalitet och tradition skapar mönster som människan stängs in i. Historien upprepar sig inte, brukar man säga. Sant. Snarlika skeenden återkommer under olika omständigheter.

I ”Venezuela” dansar ett minne lika tudelat som verket, eller – om man så vill – de två nästan helt lika verk om två gånger 40 minuter, som dansas i följd till väsenskild musik. Sprang de inte baklänges här i avsnittet nyss? Eller? Den första delen dansas till gregoriansk körsång. Under klangernas högtidliga, aningen monotona valv blir de hastigt rusande dansarna en motsägelse, en fråga ställd mot mönstret av stillhet. I gles klunga, i tät språngmarsch, eller energiskt, barnsligt skuttande svär kropparna i kyrkan.

I den andra delen är musiken en vanligare mix för samtidsdans: svulstig bollywood såväl som Race Against the Machine. De svingade vita dukarna, kanske handdukar, från första delen, återkommer nu som nationsflaggor. När dansarna slår och piskar varandra och golvet med Islands, Japans och Palestinas flaggor blir verket något helt annat. Även om flaggorna bara representerar länderna som dansarna i det kosmopolitiska kompaniet kommer ifrån, uppstår en betydelse: nationalismen är livsfarlig. Slutligen läggs alla fanor, med vita sidan upp, över en dansare.

En övertäckt kropp, vi vet vad det betyder. Fantastisk och läsbar dans där alla är stjärnor, alla är en. Så som i världen, så ock i dansen.