Duva av Unga Tur, fritt efter Erik Beckmans roman Kameler dricker vatten, regi: Emil Brulin, Unga Tur på Turteatern i Kärrtorp, ålder: 12+ 

Kärrtorp, en till synes beskedlig förort söder om Stockholm, har blivit berömt för sin folkliga mobilisering mot nazister och ultrahöger. På torget finns, som så ofta i folkhemmets 50-tal, en fontän. Kan det vara upprinnelsen till idén att omarbeta Erik Beckmans roman ”Kameler dricker vatten” till en liten uppsättning om planeringen av en ombyggnad av torget i Kärrtorp? I Beckmans absurdistiskt civilisationskritiska roman glider perspektivet mellan en arabisk medina och bruksorten Lindesberg i Bergslagen. Jag tänker mig att Beckman satte ett slags fatalt och komiskt likhetstecken mellan ett kolonialt perspektiv och maktens synsätt på folkhemmet Sverige, med övervintrade pensionärer i nedläggningshotade Lindesberg. (”Pensionärerna ser oss. De bär den svenska arbetarrörelsens mellangrå hattar och ljusgrå kepsar…)

Beckman-satiren goes Kärrtorp. Den numera så kallade kärrtorpsandan, används av en auktoritär samhällsplanerare som alibi för en låtsas-terminologi om ett ”deltagande-program”. Planeraren, säkerligen entrepenör från ett av de företag som vill bygga en kommersiell kub på det lilla beskedliga torget, möter mothugg från en duva, en vanlig, ruggig duva på torget. En svart sten i ett kommersialismens Mecka.

Bearbetningen av Beckmans roman är ytterst fri, men just deltagandeprogrammet finns helt och hållet i boken (från 1971, ”översatt från arabiskan” som spjuvern/författaren skriver). Närmare bestämt 13 prudentliga punkter på ett grötmyndigt samhällslingo; beskäftigt, övermaga, skendemokratiskt.

Något är för sofistikerat och något är för enkelt i Unga Turs omstöpning. Olle Jernberg spelar planeraren/entrepenören som en ganska traditionell karikatyr av en makthavare. Duvan, spelad av Shada-Helin Sulhav, är mindre väntad och nerspelad till en slags folklig töntighet som är lite rörande och charmig.

Men det blir inte en rolig eller absurd timme av denna Kärrtorps-medina. Kopplingen till Erik Beckman är sannolikt okänd för den unga målgruppen, och ser alltmer ut som en omväg till en ganska ordinär kritik av hur boende i ett område körs över mer eller mindre totalt. Både i det konkreta fallet med torget och i överförd bemärkelse om demokrati mer generellt.

Duvans fågelbajs på mattan sätter punkt. Hon skiter bokstavligen i vad överheten säger. Det kan tolkas som en uppmaning eller en kapitulation. Jag väntar mig mer på vältaliga Turteatern.

Publicerat på Scenbloggen, 21 November 2016.