Foto: André-Le-Corre

Sharon Eyal-Gai Behar: Love Chapter 2

L-E-V danskompani

Dansens Hus

 

Sharon Eyals stil som koreograf är starkt präglad av Batsheva Dance Company, men, uppger hon själv, klubb- och ravedans är en annan influens. Hon var länge en av Batshevas främsta dansare, även om detta kompani ser alla sina dansare som stjärnor. Just blicken för det kollektiva är ändå påtaglig hos Sharon Eyal som gästat både Göterborgsoperan och Stockholmsoperan med egna verk för husens dansare, som fungerat fint för dansare i stora ensembler.

När nu L-E-V dansar på Dansens Hus är dansarna bara fem till antalet, men nog fyller de en stor scen med flöde och precision. De illasittande dansdräkterna är lika grå som diset på scenen och alla fem har svarta halvstrumpor som framhäver två gånger fem fötter i unisona höga kliv, steg och spring. Som hästars vita ”strumpor” , fast tvärtom.

Det en timmes långa verket går från stillsam nästan stillastående dans i ett sakta stegrande crescendo till stor intensitet i samklang. Koreografen själv föreslår att Love Chapter 2 handlar om ett tillstånd efter ett sammanbrott. En och en vrider och vänder dansarna sina kroppar och först så småningom börjar de dansa i grupp, ofta unisont i högt tempo och i stora cirklar.

Det är en dansad bild av ensamhet. Först den isolerade, smärtsamma, sedan den som levs tätt intill andra i en grupptillvaro under högtryck. Så som livet levs i stora delar av världen. Uniformt, unisex, torrt, strängt. Som ett slags mänskligt maskineri fascinerar det ändå; och Sharon Eyal har ytterligare putsat sitt signum av kollektiv dans. Dans som soldater under exercisövning, dans som dansad av besatta på ett dansgolv.